I detta inlägg kommer jag förklara skillnaderna mellan en
talspråklig- och en mer formell-metoddel.
Videon ovan är experimentet jag har beskrivit i texterna nedanför.
Talspråk:
I det här experimentet använde jag en bana som jag lutade på
ett stativ. Därefter satte jag fast ett banstopp i den nedre änden av banan och
en rörelsesensor högst upp. Jag mätte sedan vinkeln på den lutande banan. Med
hjälp av ett interface registrerades först vagnens startposition när den stod
still med fjädern ute på datorprogrammet PASCO. Sedan tryckte jag in fjädern
för att sedan slå på vagnen så att den åkte iväg. Dessa rörelser registrerades
på Pasco.
Formell:
Med hjälp av ett stativ lutades en bana och därefter sattes ett banstopp och en rörelsesensor i varsin ände på banan. Vagnen som användes under experimentet hade en fjäder. Med fjädern ute i ett stillastående läge mättes dess startposition på datorprogrammet PASCO i cirka 10sek. Därefter trycktes fjädern in och genom ett slag på vagnen började den röra på sig. Dessa rörelser registrerades återigen på datorprogrammet Pasco.
Skillnader:
En talspråklig text uppfattas oftast mer personlig då man
använder sig av ”jag”, ”vi”. Då syftar man tillbaka på människan som utförde
experimentet och det blir en aning svårare att förstå hur man ska utföra experimentet.
I en formell text skrivs det i passiv form. Dvs. ”lutades” istället för ”jag
lutade”.
Generellt i både en talspråkig- och formell-metod är att
skriva det som är mest nödvändigt för att experimentet ska kunna återupprepas.
Detta gör man för att texten ska bli koncist, och enkel att följa med.
